Vattenträdgården

En levande trädgård där vatten möter grönska

Vattenträdgården var en av de sista stilträdgårdarna som Rudolf Abelin anlade och är starkt inspirerad av den italienska högrenässansens trädgårdar, särskilt de storslagna vattenträdgårdarna vid Villa d’Este i Tivoli utanför Rom. Här används vatten som ett levande och dynamiskt element som binder samman natur och arkitektur.

Framför det lilla vita vattentemplet rinner små rennilar, vattenfall och dammar ner för åsens branta sluttning i ett rytmiskt flöde som skapar både rörelse och ro. Mitt i den frodiga grönskan står en praktfull japansk blodlönn, vars röda blad kontrasterar mot de frodiga omgivningarna. Här trivs även hortensior, en av Abelins personliga favoriter, som tillför mjuka former och färgprakt.

Vattenträdgårdens kännetecken

Epok: Inspirerad av 1500-talets italienska vattenträdgårdar, särskilt Villa d’Este.

Stil: Naturligt flödande vatten integrerat i trädgårdens struktur.

Vattnets rörelse: Små forsar, fall och dammar som skapar liv och rörelse.

Växtval: Japansk blodlönn, hortensior och frodig grönska.

Färgskala: Lummiga gröna toner med färgstarka inslag från lönnens röda blad.

Skötsel: Balans mellan naturlig växtlighet och kontrollerat vattenflöde.